Modersmål-Selskabets årbog 2013, Ord til hinanden, roses i høje toner af Språkförsvaret

Næstformand i Språkförsvaret, gymnasielærer Arne Rubensson, har anmeldt Modersmål-Selskabets årbog, Ord til hinanden, i artiklen »Hur pratar vi egentligen med varandra?« Her er to smagsprøver fra indledningen og afslutningen, men læs nu endelig anmeldelsen – og årbogen, selvfølgelig! (Skulle du have brug for at slå et ord eller to op i anmeldelsen, så er der f.eks. sprogbro.org.)

Man blir som läsare rätt imponerad av variationerna på temat och den höga klass som finns på bidragen.

I denna anmälan kan inte alla bidrag i antologin nämnas, men att Modersmål-Selskabet har publicerat en roande och upplysande samling texter, måste understrykas. Man kan bara hoppas att den också når fram till svenska läsare.

Hur pratar vi egentligen med varandra? Anmeldelse af Ord til hinanden: Sådan taler vi sammen. Modersmål-Selskabet 2013

Gerda Thastum Leffers

Det danska Modersmål-Selskabet är liksom Språkförsvaret en politiskt obunden förening som årligen utkommer med intressanta belysningar av språket. ”Ord til hinanden” är inget undantag. Man blir som läsare rätt imponerad av variationerna på temat och den höga klass som finns på bidragen. Redan i förordet sätter Gerda Thastum Leffers fingret på en öm punkt. Att snabbhet har blivit ett slags tecken på kvalitet ser vi dagligen när direktintervjuer med ”punchlines” blåses upp för att fånga tittare och läsare. Men denna snabbhet och ytlighet ger också en saknad av samtal med större djup och känslor. Eller har vi blivit rädda för att sätta ord på dem? Samtalet kring middagsbordet blir snabbt överstökat och i stället överlåter vi tonåringens skolproblem till kuratorer, lärare och andra.

Du-reformen har slagit igenom totalt i Danmark liksom i Sverige, men vilken betydelse ”Du-skålen” en gång hade visas roande och elegant i en brevväxling mellan H.C Andersen och Edvard Collin. H.C. Andersen bad om att få bli ”Du” med Collin men i det vältaliga svaret avspisas Andersen på ett sätt som visar att ett sårande svar också kan kläs i vackra formuleringar.

Marie Møller Kristensen

Marie Møller Kristensen för diskussionen kring hövlighet. Om hövlighet handlar om att odla hänsynsförhållandet mellan människor (och ohövlighet däremot hänsynslöshet) så verkar hövlighet vara av demokratisk natur: en ungängesform eller umgängesnorm som gäller mellan likvärdiga människor. Ordet hörde ursprungligen samman med hovet och handlade mest om att visa respekt för auktoriteter. Vid hovet skulle man uppföra sig höviskt och visa sin respekt enligt hackordningen, hålla på etiketten och inte minst smickra rätt personer. Som lärare är man ju van att bli tilltalad med sitt förnamn och det är nu ganska länge sedan det ansågs ohövligt. Däremot reagerar Marie Møller Kristensen på den tystnad man kan bli bemött med i en affär eller i ett väntrum där man förväntar sig en fråga eller ett Hej. Det kan vara besvärligt för en utlänning att vara hövlig på skandinaviska eftersom vi saknar ”bitte” eller ”please” medan man i stället förväntar sig hövlighet med miner eller tonfall. Skribenten definierar också skillnaden mellan tolerans och respekt. Respekt är enligt henne aktning och lydnad medan tolerans definieras som fördragsamhet gentemot andras sätt att tänka. På så sätt är intolerans ett hot mot det öppna samhället medan bristen på respekt samtidigt är det viktigaste försvaret för demokratin!

Att orden används olika i olika genrer uppmärksammas också och det som kan sägas från en scen i ett humorprogram blir genast allvarligt kritiserat om det sägs av en politiker eller på en ledarsida. Det är ju också av stor betydelse till vem man riktar sig. Om vi inte förstår det har vi problem med språket. I en känd eller beryktad skämtteckning står en bitter, skäggprydd man med en bomb i turbanen. Vi har alla en slags bomb i turbanen, vi är alla dynamit, genom vårt språk som kan starta krig eller främja fred genom vårt sätt att hantera bomben/språket.

Kristian Tvilling

Kristian Tvilling har ett annat perspektiv på hövligheten. Liksom vi vänner emellan, när vi får höra någonting häpnadsväckande kan utbrista i ett grovt: Nä, dra åt helvete, eller ränne meg i röven behöver de fula orden inte vara till för att såra eller vara oförskämda. ”Fan var roligt att se dig din gamla sumprunkare”, vänner emellan kan vara tecken på de finaste känslor medan de grövsta anklagelser och oförskämdheter kan kläs i vackra fraser. Slutsatsen känns inte fel: Hövlighet är inte motsatsen till svordomar – det är däremot motsatsen till likgiltighet.

Pia Raug

Pia Raug tar upp problemet med gemensamma referenser i sitt bidrag,”I begyndelsen var ordet”, där språket som textförfattare både ska skapa kollektivt igenkännande och individuell erkänsla. I modersmålet är de djupare lagren av språket underförstådda och inkarnerade och hon hänvisar också till myten om Babelstornet. Kanske är globaliseringen inget annat än ett försök att resa ett nytt Babelstorn, nu på elektronisk väg. Då kan poesin bli det första offret. ”Allt det oöversättliga, allt det dubbel-eller mångtydiga skulle försvinna. De svindlande, magiska djupen som är unika i de enskilda språken skulle försvinna till förmån för en vedertagen, uniform entydighet. Maktens språk skiljer sig från poesins språk.” Världshistorien har med få undantag visat att de två tankesätten är oförenliga. Att ett av världens språk försvinner var fjortonde dag är en sorg för mångfalden. Med varje språk som dör, dör oöversättliga poetiska rötter genom mänsklighetens kulturlager.

Anne Kjærgaard

Man ville ha distans till myndigheterna och ville inte bli tilltalad som av en kompis eller nära vän.

Den danska motsvarigheten till det svenska ”Klarspråk”, behandlas av Anne Kjærgaard i ”Breve fra det offentlige”. Liksom i Sverige ska myndigheterna i Danmark bemöda sig att använda ett enkelt och lättfattligt språk när de vänder sig den vanliga medborgaren. Det hela verkar ju också vettigt, men att det inte är så enkelt visar sig snart. Själva begripligheten i meddelandet är nämligen inte den enda förutsättningen för lyckad kommunikation. Att myndigheterna använder ett direkt tilltal i stället för ett mera allmänt i passiv form kan visserligen vara tecken på ”klarspråk” i betydelsen ”lättare att förstå”, men i den danska undersökningen om hur det uppfattades, var det många som tog illa vid sig av det intimiserande sättet att vända sig direkt till personen i fråga och tala om ”Din lön”! Man ville ha distans till myndigheterna och ville inte bli tilltalad som av en kompis eller nära vän. Detta var i alla fall för mig en ny insikt som jag inte har stött på i det svenska klarspråksarbetet.

Søren Ryge Petersen og Jørgen Christian Wind Nielsen

Mottagaren av det prestigefulla modersmålspriset ‒ Søren Ryge Petersen ‒ berättar om den stolthet och glädje han kände när han mottog utmärkelsen. I talet till pristagaren beskriver Jørgen Chr. Wind Nielsen varför Søren Ryge Petersen är en så älskad och välförtjänt pristagare. Søren Ryge Petersen som är född och uppvuxen på den tyska sidan om gränsen, berättar roande om en flerspråkig uppväxt med den dialektala plattyskan, den sönderjyska danska dialekten, högtyskan och riksdanskan samt det smidiga navigerandet emellan språken. I denna anmälan kan inte alla bidrag i antologin nämnas, men att Modersmål-Selskabet har publicerat en roande och upplysande samling texter, måste understrykas. Man kan bara hoppas att den också når fram till svenska läsare.

Arne Rubensson, næstformand i Språkförsvaret, gymnasielærer

 

Til lykke til redaktør Michael Blædel med 70-års-fødselsdagen

Michael Blædel, redaktør af Modersmål-Selskabets årbøger gennem 30 år og af medlemsbladet Sprog & Samfund gennem 15 år
Redaktør Michael Blædel fylder 70 år den 18. februar 2013. Modersmåls-Selskabet ønsker hjertelig til lykke! Foto: Georg Adamsen

Modersmål-Selskabet ønsker redaktør Michael Blædel til lykke med 70-års-fødselsdagen i dag, den 18. februar, med tak for veludført arbejde indtil nu og med ønske om fortsat godt samarbejde fremover!

Formanden for Modersmål-Selskabet, Jørgen Christian Wind Nielsen, udtaler i dagens anledning:

Michael Blædel har gennem årene været ankermand på Modersmål-Selskabets trykte publikationer og har alene af den grund sikret sig en plads i den sprogpolitiske historie.

Gennem årene har Modersmål-Selskabets udgivelser favnet vidt. Med sine studier i 60’erne lagde Blædel et solidt fundament, som han har bygget videre på i sit journalistiske virke, fra latin til keramik, der bestemt ikke behøver at være »ordløs.« Selskabets redaktør har været klædt vel på til opgaverne!

Stor og gedigen indsats

I efteråret afleverede redaktør Blædel sit 60. nummer af medlemsbladet „Sprog og Samfund” og sin 30. årbog. Som enhver, der har prøvet at være redaktør, ved, er det en flot indsats – også selv om Blædel er professionel. Redaktøren skriver selv forsiden og større eller mindre artikler til medlembladet. Størstedelen af artiklerne leverer andre – det kræver en fleksibel, men fast hånd. Måske er det derfor, at han – som Gerda Thastum Leffers siger – altid overholder den udgivelsesdato, han har meddelt, men også helst holder datoen for sig selv så længe som muligt! Han holder også sin viden om andre for sig selv. Aldrig har han været »åbenmundet,« understreger Leffers.

Jørgen Christian Wind Nielsen har også blik for Blædels gedigne virke. »Michael Blædel er journalist af den gamle skole, der kan sit fag som et håndværk,» lyder anerkendelsen.

Det er nok ikke uden sammenhæng hermed, at Blædel selv afviser at have rollemodeller inden for sit fag. »Den væsentligste rolle er at finde sig selv i professionen,« lyder det.

De ordløse kunstarter og keramik

Årbogen Sproget og de ordløse kunstarter fra 2007, redigeret af Michael Blædel
Årbogen »Sproget og de ordløse kunstarter« (2007), red. af Michael Blædel.

Forespurgt fortæller Michael Blædel, at han er særlig stolt af årbogen fra 2007 med titlen »Sproget og de ordløse kunstarter.« Heri har han selv en artikel: »På talefod med keramikken,« udsprunget af hans forskning i keramik.

Leo Enna, Tetrio
Michael Blædels artikel om keramik nævner bl.a. Leo Enna. Her Ennas Tetrio med hans svingmønster, fotograferet af Kamma Løhmann. Gengivet med velvillig tilladelse.

Blædel fremhæver to danske keramikere, der skiller sig ud fra mængden af kunsthåndværkere, der arbejdede med blomsterdekoreret keramik, ved at skabe deres egen holdbare og personlige udsmykning i et samspil mellem form og dekoration. De to er Hans Syberg (1895–1979) og Leo Enna (1901–1976). Om sidstnævnte skriver Blædel:

Det andet mønster, der blev hans varemærke, tog udgangspunkt i en endnu mere intim detalje. Bladfligene med de spinkle og let drejede sorte streger – svingmønsteret – opstod, da han sad og iagttog [sin hustru] Karen om aftenen, når hun i lampens skær efter en lang dag omsider fik tid til det huslige, som at sy og reparere tre små døtres tøj. Sveden på panden fik hendes hår til at lægge sig som streger hen over ansigtet. Et mønster i kærlig iagttagelse var født. Og det er svært selv i dag mere end 60 år senere ikke at fornemme den fortrolighed, der taler ud fra motivet.

Blædel slutter sin artikel med denne pointe: »Når der er mening bag og kunstnerisk talent i udførelsen, findes der ikke ordløs kunst, blot en uendelighed af sprog i forklædning.« Som f.eks. svingmønsteret!

Men Blædel er ikke kun optaget af de (måske) ordløse kunstarter, men graver gerne efter sammenhænge i forskellige forfatterskaber som Jane Austens. Hende har han lavet radioudsendelser om, så det er ikke kun med det skrevne ord, Blædel udøver sit journalistiske virke.

Teater, film og satire

Modersmål-Selskabets »grand old lady,« Gerda Thastum Leffers, siger, at »Michael Blædels renommé er i orden. Det betyder, at vores udgivelser får naturligt præg af troværdighed.« Leffers er den, der uden sammenligning har arbejdet længst og mest sammen med redaktør Blædel. Hun har været involveret i alle årbøgerne, været formand fra 1990 – 2001, men faktisk arbejdet sammen med Blædel fra samtlige poster i Selskabets bestyrelse.

Michael Blædel har en solid baggrund med universitetsstudier i teaterhistorie og latin samt en bifagsuddannelse i filmvidenskab.

Arbejdslivet har bragt Blædel vidt omkring, uden at jeg her skal bringe en fuldstændig liste. På Berlingske Tidende var han film- og tv-anmelder samt leder- og klummeskribent (1977–1992). Mange år senere ser to filmkritikere, Morten Piil og Kim Skotte, tilbage. Morten Piil siger:

Omkring 1990 var der en række kritikere, der forsvandt ud af billedet. Det var Henrik Lundgren og Jan Kornum Larsen, der begge døde unge, samt Henning Jørgensen, Michael Blædel og Ib Monty. Det var ikke mindst deres indsats, der gjorde, at Carsten Jensen engang undrede sig over, at filmkritikken var skarpere end litteraturkritikken. Han skrev, at danske filmkritikere har en tradition for at sige lige ud, at dårlige danske film er dårlige. Og da de kritikere forsvandt, var det ligesom om, at meget af skarpheden gik ud af filmkritikken.

Nationalencyklopædien (1995–2001) og Filmleksikon bragte leksikalt arbejde. Samtidig lavede Blædel noget helt andet: Han var nemlig medarbejder på Blæksprutten fra 1984; i syv år var han ansvarshavende redaktør (1993–1999). Blædels sans for humor og satire er på ingen måde forsvundet. »Michael Blædel sætter stor pris på en ironisk eller satirisk bemærkning, når der mulighed for det,«siger Jørgen Christian Wind Nielsen.

Bestyrelsesarbejde

Michael Blædel har været formand for sammenslutningen af danske filmkritikere, der opløste sig selv i 1999, og siddet i Publicistklubbens bestyrelse i 26 år.

Bridge

Ud over at forske i keramik slapper Blædel af med at holde foredrag, skrive om og spille bridge. Foreningsliv deltager Blædel ikke i – men ses dog ofte til Modersmål-Selskabets arrangementer, f.eks. da forfatter og oversætter Niels Brunse fik Modersmål-Prisen i september 2012. Billedet af redaktør Michael Blædel blev taget ved den efterfølgende reception.

Et fødselsdagsønske

Gerda Tastum Leffers udtaler et ønske i dagens anledning; ikke om en gave til Michael Blædel, men om en til Modersmål-Selskabet.

»Det ville være rart, om Michael Blædels selvbiografi en dag udkom på Modersmål-Selskabets forlag. Han er af mange sikkert betragtet som en lukket bog, man stiller forventninger om overraskelser til.«

Vi er mange, der deler Leffers’ ønske, men i øvrigt vil ønske redaktør Blædel hjertelig til lykke med dagen!

I form! Per Arnoldi-taler

Per Arnoldi fik som bekendt Modersmål-Prisen i 2011 ved en festlighed på Designmuseum Danmark 14. september 2011. Her kan du (gen)opleve Katrine Bøgh Brixens smukke oplæsning af Gerda Thastum Leffers tale til Per Arnoldi. Talen gengives i uddrag, men du kan læse hele talen i  Sprog & Samfund 2011 nr. 3 side 5-7 (som du kan læse her: Sprog & Samfund 2011 nr. 3).

Per Arnoldi kvitterede med en takketale, som han holdt uden manuskript. Desværre var der tekniske vanskeligheder med vores optageudstyr, men det er dog lykkedes at redde nogle minutter af Per Arnoldis tale. Dem kan du også høre i videoen. Se mere i fornævnte medlemsblad og i årbogen Sprog på banen.